Hem > Marbella > Tarifa och tur med vädret

Tarifa och tur med vädret

september 26th, 2004
Till kommentarerna Kommentera

Upp 05.20 för att en timme senare köra iväg till Tarifa, en stad väster om Gibraltar. Tarifa är först och främst känd för sina fina stränder, men bland wind- och kitesurfare även för den konstanta vind, Levante, som blåser i bukten. Vinden är så stark och konstant att det fullkomligt vimlar av windsurfare och kitesurfare i bukten. Den lördag vi var där och kikade rådde optimala förutsättningar med vackert väder och stark vind. Det måste ha funnits uppåt tusen personer i bukten, fullt sysselsatta med att surfa ut i Medelhavet, sen in igen.

När vi kom dit vid halv åtta var det dock inte mycket fart. Det var lite mulet, ett par surfare låg och sov vid sin bil på parkeringen och ett gammalt par plirade nyfiket på oss när vi riggade upp kameror, stativ och skärmar. Vi plåtade några bilder på playa Valdevaqueros, käkade lunch på ”100% fun” (det var det inte), och åkte sedan upp på Punto Paloma för att plåta på sanddynerna. Oerhört vackert.
Många dagar på året blåser El levante i Tarifa. Det är en stark bris som stadigt bara blåser åt ett håll, och därmed är idealisk för surfare. Idag fläktade det dock bara behagligt.

San Pedro-2004-09-26-011.jpg
Jocke spanar över sanddynerna. Grymt bra ljus och blå himmel.

Relaterade inlägg:

  • Inga relaterade inlägg

Jeroen Marbella

  • arno

    Hi Jeroen, do you have the picture from this story? I’m looking for a girl named Signe in Marbella. You talked about Jolanda and Signe:

    Signe åkte hem med en taxi vid 05.15. Tyvärr var vi andra inte särskilt vakna, så vi tackade henne efteråt per telefon.

    Jo, man kan tycka att det skulle vara något nytt, men nja. Vi började på Playa Guadalmina, stenstranden, med att plåta Signe och Jolanda om vartannat. Det stod en äldre herre och tittade ut över vattnet, och han frågade efter ett tag vad vi fotograferade för. Jag kände genast igen hans dialekt (särskilt de hårda v-na), och visst var han holländare. Det visade sig att han varit i klädbranchen, och visst kände han till Marys Collection (!). Nu var han egentligen och letade efter en gata som skulle heta “calle de naranjas”, apelsingatan. Det var dödfött, och detta konstaterade han som en man som inte har några problem med tid. Alla små städer på Costa del sol har en gata som heter Calle de naranjas – eller något liknande med apelsiner. Så han hade inte bråttom.