Jeroen Wolfers

Sedan 2003 försöker Mathias, David och jag ge oss ut på en tredagarstripp ut i skärgården med vår träsnipa Potemkin. I år fick vi inte ordning på elen i båten så det såg dystert ut för Glutton Inc. Som en räddande ängel trädde vännen Magnus in. Vi fick helt sonika låna deras båt, en något större eksnipa med det fagra namnet Läckan II.

På sedvanligt vis gav vi oss av sent på torsdagkvällen. Vi var sist i Karl-Johanslussen och stävade ut förbi Vaxholm till en vacker nattvik vid Västra Skägga. Väl under färd upptäckte vi att det faktiskt saknades kompass på Läckan II. Ett kontrollsamtal till Magnus.. “Nej, det stämmer nog. Vi har aldrig varit så långt ut att vi behövt kompass …”.

Fram med min Iphone och upp med Navionics sjökort över Östersjön (Appstore-länk). Under färdens gång blev vi allt mer imponerade av den här appen. Den gav korrekta data, hanterar waypoints och är lätt att sköta. I våra sex knop fungerade den utmärkt som stöd till de vanliga papperskorten. Tillsammans med en USB-laddare till telefonen är Navionics-korten ett riktigt bra kap för 95 spänn. Köp direkt!

Dag två gav vi oss ut i skärgården på riktigt. Vädret var helt optimalt: strålande sol, maximalt 2-3 sekundmeter sydlig vind och nästan ingen sjö alls. Vi landade på Gillöga Lillskär efter lite friktionsnavigering den sista biten. Vilken vik! Kav lugn sjö. utsikt över Svenska Högarna och uppskattningsvis 20 grader i vattnet. Makalöst!

Dag tre tog vi natthamn på Skogsskär vid Braka. Ingen av våra nätter i skärgården hörde vi ens något kluckande mot bordläggningen. Så stilla var vattnet.

Ett ofantligt stort tack till Magnus & Jessi för lånet av Läckan II! En redig middag utlovas som ett tafatt försök till tack.

Läckan II vid Gillöga Lillskär

Idag fick pappa Dynastart följa med till jobbet. Han ska få sig en välbehövlig service. Sen hoppas jag att han vill både dra igång vår Volvo Penta MD2 igen och ladda batterierna med ström när motorn väl är igång. Återkommer med rapport.

UPPDATERAT: Den icke-startande Dynastarten hade drabbats av rigor mortis. En ny är beställd och ska komma idag. Tack för den här tiden!

I år fyller vår båtklubb, Heleneborgs båtklubb 90 år. I samband med det ger klubben ut en jubileumsbok med en massa sköna bilder och härlig träbåtshistoria runt Långholmen och Pålsundet i Stockholm.

Nu söker klubben sponsorer och bidragsgivare till boken. Vill du vara med? Att sponsra är inte dyrt – för 500 kr får du ditt namn och ett särskilt tack publicerat i boken .

Hälsa på klubben på webben, heleneborgs.se, och läs mer om boken här.

Jotack, David har bytt olja en sju gånger nånting. Sist kom ett mycket upphetsat SMS om att “oljan började bli oljefärgad nu”. Tidigare har oljan sett ut som skitig filmjölk. Några oljebyten till bara, sen ska motorn vara helt ok. Vi återkommer i frågan.

“Hej, det är XXX på båtklubben. Jag har en tråkig nyhet, din båt har sjunkit.”

En asdålig början på en lördagsförmiddag. Jag hoppade på cykeln och kunde bara konstatera faktum. Båten hade sjunkit såpass att aktern hängde i förtöjningslinorna och fören vilade på den grunda botten precis vid bryggan. Diverse dynor, flaskor, trasor och lösa saker flöt på ytan. Flaggan stod kvar på akterdäck, men det var uppskattningsvis en knapp halvmeter vatten ovanför den.

(uppdaterat med bilder på Flickr)
Läs mer…

Förra helgen tillbringade Glutton Inc., dvs David, Mathias och jag på vår båt Potemkin. Nu finns några bilder från vår vådliga (nåja) tripp ut till Stora Nassa och hem igen.

Regn eller inte. Nu skulle vi ut.
Glutton inc., eller david, Mathias och jag åkte i torsdags kväll ut med Potemkin mot öster. Vi slussade ut genom Karl Johan-slussen vid 21.10 och fortsatte förbi Vaxholm mot natthamn på Västra Skägga. Precis förbi Vaxholms Kastell blev vi stoppade av Kustbevakningen. Körde vi för fort? Knappast. Smugglade vi tunga droger? Nja, whisky var nog det tyngsta. Det var avsaknaden av en topplanterna som var orsaken till påhälsningen. Med lite gaffatejp och en cykellampa ordnade vi den detaljen och gick så miste om 1200 spänn i böter. Trevliga människor, de där kustbevakarna.

Läs mer…

JKL och Fredrik har köpt båt! En liten Ryds Camping blev det, som jag fick äran att hjälpa till att puttra hem från Dalarö – mycket roligt! De har också fått båtplats på vår gamla båtklubb, ÅDBK. Härligt, grattis!

Jennie tuffar på med MS Hulda

Ikväll visades programmet Äntligen Hi-tech på TV4. Vi var med och fick vår båt Potemkin pimpad.

Det här satte tv-gänget in i båten:

Plus ett lasertangentbord (som vi inte fått igång ännu) och en babywatcher som inte visades i programmet. Funkar det då? Jodå, det mesta fungerar helt ok. AIS:en och GPS:en är självklart det som används mest. Ganska fantastiska prylar faktiskt.

Under en båttur häromkvällen fick vi på datorn varning om att vi skulle bli upphunna av ett 107 meter långt fraktfartyg. Klockan var 23, det var mörkt och fartyget hann upp oss genom att gå i 11 knop mot våra fem. Genom AIS:en kunde vi se att fartyget var Östanvik, och vart det skulle, och därigenom kunde vi lugnt förbereda våra egna manövrar. AIS rockar. Kolla själva hur det fungerar i Gävle hamn eller Stockholm, till exempel.

Sedan är det jobbigt att se sig själv i tv, och med ledande frågor så säger man lite konstiga saker. Och ni som känner Cecilia vet hur otroligt orolig hon brukar vara när jag är ute själv med båten. Jojo, men det bjuder vi på!

Som jag skrev tidigare la vår båtmotor av under en tur i Saltsjön.
Efter att ha bytt bränsleslang till en ny, men ändå inte lyckats starta motorn kallade vi in kavalleriet. I det här fallet var det sistnämnda vännerna Olle och Åsa på MQC, Marine Quality Control, som kom förbi och provtryckte slangen. Den var tät. Däremot var det något fel på matarpumpen, och Olle trodde sig veta varför: backventilerna på sådana matarpumpar kan ibland lossna. Mycket riktigt, en av ventilerna var loss.

Dessutom var pumpen mycket skitig, och Olle undrade ifall vi hade tagit bort det så kallade förfiltret, då det inte fanns något. Jag förklarade att det aldrig funnits något, men att jag gärna skulle sätta dit ett. När Olle petat bort all smuts upptäckte han nämligen att fukten som följt med bränslet helt sonika korroderat ett snyggt hål i vår matarpump. Inte så konstigt att den inte fungerade så bra.

En snabb biltur bort till Marinshopen och fem minuters installation av den nya pumpen var allt som krävdes för att vår gamla MD2:a skulle hoppa igång igen. Härligt!

Tips: om er matarpump har hål liknande det jag ringat in med rött: byt ut den.