Allt som glimmar är linolja.

På sedvanligt vis gav vi oss av sent på torsdagkvällen. Vi var sist i Karl-Johanslussen och stävade ut förbi Vaxholm till en vacker nattvik vid Västra Skägga. Väl under färd upptäckte vi att det faktiskt saknades kompass på Läckan II. Ett kontrollsamtal till Magnus.. ”Nej, det stämmer nog. Vi har aldrig varit så långt ut att vi behövt kompass …”.

Fram med min Iphone och upp med Navionics sjökort över Östersjön (Appstore-länk). Under färdens gång blev vi allt mer imponerade av den här appen. Den gav korrekta data, hanterar waypoints och är lätt att sköta. I våra sex knop fungerade den utmärkt som stöd till de vanliga papperskorten. Tillsammans med en USB-laddare till telefonen är Navionics-korten ett riktigt bra kap för 95 spänn. Köp direkt!

Dag två gav vi oss ut i skärgården på riktigt. Vädret var helt optimalt: strålande sol, maximalt 2-3 sekundmeter sydlig vind och nästan ingen sjö alls. Vi landade på Gillöga Lillskär efter lite friktionsnavigering den sista biten. Vilken vik! Kav lugn sjö. utsikt över Svenska Högarna och uppskattningsvis 20 grader i vattnet. Makalöst!

Dag tre tog vi natthamn på Skogsskär vid Braka. Ingen av våra nätter i skärgården hörde vi ens något kluckande mot bordläggningen. Så stilla var vattnet.

Ett ofantligt stort tack till Magnus & Jessi för lånet av Läckan II! En redig middag utlovas som ett tafatt försök till tack.

Läckan II vid Gillöga Lillskär

UPPDATERAT: Den icke-startande Dynastarten hade drabbats av rigor mortis. En ny är beställd och ska komma idag. Tack för den här tiden!

Nu söker klubben sponsorer och bidragsgivare till boken. Vill du vara med? Att sponsra är inte dyrt – för 500 kr får du ditt namn och ett särskilt tack publicerat i boken .

Hälsa på klubben på webben, heleneborgs.se, och läs mer om boken här.

En asdålig början på en lördagsförmiddag. Jag hoppade på cykeln och kunde bara konstatera faktum. Båten hade sjunkit såpass att aktern hängde i förtöjningslinorna och fören vilade på den grunda botten precis vid bryggan. Diverse dynor, flaskor, trasor och lösa saker flöt på ytan. Flaggan stod kvar på akterdäck, men det var uppskattningsvis en knapp halvmeter vatten ovanför den.

(uppdaterat med bilder på Flickr)

Jag visste inte vart jag skulle börja. Jag ringde Pelle på båtklubben men han svarade inte. Därefter ringde jag medbåtägare David på landet och yrade förvirrat i telefon. Han sa åt mig att hämta kameran och dokumentera, sen skulle vi nog komma på något. Han skulle slänga sig på en buss på Väddö och komma hem. Kompisen Mathias var hemma och skulle komma bort och hjälpa till – skönt!
Jag plåtade lite och kom på att vår bojbåt – en stabil pråm med höga kanter som används till att lyfta och flytta bojstenar – skulle vara vår räddning. Den hade dessutom en vinsch.

Båtklubbs-Pelle ringde upp och tyckte att min idé med bojbåten var helt rätt. Sagt och gjort: Jag rodde bort bojbåten till vår plats och förtöjde den med aktern mot vår båt i stolparna. Med Mathias hjälp fick jag runt rejäla tampar runt våra aktre knapar, sen började vi vinscha upp aktern försiktigt.

Efter en del justerande så att aktern skulle gå fritt från bojbåten så lyckades Mathias och jag få upp aktern så att relingen på båten precis stack upp ur vattnet. Det räckte. Cecilia kastade i en 220-voltspump i badbaljan som brukade vara vår sittbrunn, sen var det bara att vänta.

Någon timme senare kom David med ännu en 220-voltspump. De klarar av att pumpa 200 liter vatten per timme, så nu kom båten flott efter en knapp halvtimme.

Det mycket märkliga var att båten nu flöt helt på egen hand. Alltså inget stort hål i båten eller annan skada. Vi undrar fortfarande varför båten sjönk. Mer om det senare.

Med en flytande båt riktade vi koncentrationen mot motorn – det mest värdefulla med vår båt. Grannbåtägaren Alex är duktig på motorer. Han sa att vi skulle skruva upp oljestickan och kolla ifall det hunnit komma in något vatten i oljan. Japp. Helfullt, tyvärr. Med oljebytespumpen pumpade vi ur tio liter vatten ur vår motor. Sen kom oljan.

Alex sa att det bara var att försöka ut så mycket oljeblandat vatten som möjligt, och dessutom försöka pumpa ur lite diesel ur tanken eftersom det antagligen kommit vatten i tanken också. Vi ringde upp motortekniker Olle Green som sa att det var helt rätt, men att vi dessutom var tvungna att demontera spridarna på motorn och sedan köra den en stund så att vattnet pumpades ur cylinderkamrarna. Vi hade aldrig demonterat några sådana, men det gick över förväntan bra. Efter några timmar hade vi bytt olja två gånger och kört motorn på det kvarvarande batteriet som klarat sig (det ena batteriet dog).

Vid fyratiden på eftermiddagen gjorde vi ett startförsök, och vår fantastiska motor startade precis som vanligt! Underbart! Tyvärr var oljan fortfarande grå och vattenfylld, så det får nog bli några oljebyten till.

Båten verkar märkvärdigt intakt efter bottenbesöket. Visst, ganska många durkplankor är skeva, lådorna har slagit sig och några böcker är helt förstörda. Ett batteri är förstört och vår fina C-pod verkar ha dött. Annars – ta i trä, verkar båten funka.

Det mycket märkliga är nu varför båten sjönk. Cecilia var i båten i onsdags, då var den torr. Davids fru cyklade förbi den i torsdags, då flöt den, och själv körde jag förbi båten i fredags – då såg den också OK ut. Alltså verkar det som den sjunkit hastigt på lördagsmorgonen. Det kan vara så att pumpen dragit ur batteriet och att båten sedan tagit in vatten – det har hänt förut. Dock har vi kunnat ha båten så någon vecka och sedan pumpa ordentligt för att tömma den. Nu måste den alltså ha tagit in så mycket vatten att den sjönk på mycket kort tid.

När David och jag satt och meckade med motorn pumpades det ungefär varje halvtimme. Inte riktigt ett hysteriskt tempo. Själv misstänker jag att det här scenariot ändå på något sätt verkar troligt. David är dock övertygad om att det är något slags sabotage. Jag antar att vi aldrig kommer att få veta.

Nu flyter den iallafall. Nytt batteri är inhandlat och inkopplat till batteriladdare. Nu får den fan flyta resten av säsongen.

Nu ska vi ägna resten av helgen åt att packa – flytt på onsdag. Puh!

Dag 2 fortsatte färden i regn. Mot Möja, ut i havsbandet. Vi rundade Möja, gick nord om Lökaö och fortsatte förbi Roskär över fjärden ut till Stora Nassa skärgård. Natthamnen vid Stora Sprängskär var grund och superskyddad. En riktig snip-hamn med andra ord. I regnet var det inget annat att göra än att cabba upp och läsa bibeln. Eller så åt och drack vi, samt spelade domino och kort. Mys galore.

Dag 3 sa vi tack och hej till Stora Nassa och drog oss inåt igen. Fantastiskt väder, svaga vindar och knappt någon sjö. Underbart! Natthamnen tog vi på västra sidan om Kanholmsfjärden i något som hette Gässängsviken eller liknande.

Dag 4 tuffade vi hemåt igen via Strömma Kanal, Baggensstäket och Djurgårdskanalen där vi träffade på M/S Hulda. Mysigt.
Några hundra meter längre fram såg vi en dramatisk Kanadensar-kanot-vältning. Några turister lyckades välta mitt i farleden och sedan få panik. Hmm. Tack och lov var fyra båtar inklusive vår snabbt framme och kunde undsätta. Det femåriga barnet blev ganska skärrat, men familjen var välbehållen. Kanske borde de ta en trampbåt nästa gång?

Väl hemma i hamn kan vi konstatera att det var den bästa Glutton-trippen någonsin. Mersmak!

Potemkin vilar ut med Kanholmsfjärden i bakgrunden.

Jennie tuffar på med MS Hulda