Bilder från Gluttonputtern
Förra helgen tillbringade Glutton Inc., dvs David, Mathias och jag på vår båt Potemkin. Nu finns några bilder från vår vådliga (nåja) tripp ut till Stora Nassa och hem igen.
Förra helgen tillbringade Glutton Inc., dvs David, Mathias och jag på vår båt Potemkin. Nu finns några bilder från vår vådliga (nåja) tripp ut till Stora Nassa och hem igen.
Regn eller inte. Nu skulle vi ut.
Glutton inc., eller david, Mathias och jag åkte i torsdags kväll ut med Potemkin mot öster. Vi slussade ut genom Karl Johan-slussen vid 21.10 och fortsatte förbi Vaxholm mot natthamn på Västra Skägga. Precis förbi Vaxholms Kastell blev vi stoppade av Kustbevakningen. Körde vi för fort? Knappast. Smugglade vi tunga droger? Nja, whisky var nog det tyngsta. Det var avsaknaden av en topplanterna som var orsaken till påhälsningen. Med lite gaffatejp och en cykellampa ordnade vi den detaljen och gick så miste om 1200 spänn i böter. Trevliga människor, de där kustbevakarna.
JKL och Fredrik har köpt båt! En liten Ryds Camping blev det, som jag fick äran att hjälpa till att puttra hem från Dalarö – mycket roligt! De har också fått båtplats på vår gamla båtklubb, ÅDBK. Härligt, grattis!

Jennie tuffar på med MS Hulda
Ikväll visades programmet Äntligen Hi-tech på TV4. Vi var med och fick vår båt Potemkin pimpad.

Det här satte tv-gänget in i båten:
Plus ett lasertangentbord (som vi inte fått igång ännu) och en babywatcher som inte visades i programmet. Funkar det då? Jodå, det mesta fungerar helt ok. AIS:en och GPS:en är självklart det som används mest. Ganska fantastiska prylar faktiskt.
Under en båttur häromkvällen fick vi på datorn varning om att vi skulle bli upphunna av ett 107 meter långt fraktfartyg. Klockan var 23, det var mörkt och fartyget hann upp oss genom att gå i 11 knop mot våra fem. Genom AIS:en kunde vi se att fartyget var Östanvik, och vart det skulle, och därigenom kunde vi lugnt förbereda våra egna manövrar. AIS rockar. Kolla själva hur det fungerar i Gävle hamn eller Stockholm, till exempel.
Sedan är det jobbigt att se sig själv i tv, och med ledande frågor så säger man lite konstiga saker. Och ni som känner Cecilia vet hur otroligt orolig hon brukar vara när jag är ute själv med båten. Jojo, men det bjuder vi på!
Som jag skrev tidigare la vår båtmotor av under en tur i Saltsjön.
Efter att ha bytt bränsleslang till en ny, men ändå inte lyckats starta motorn kallade vi in kavalleriet. I det här fallet var det sistnämnda vännerna Olle och Åsa på MQC, Marine Quality Control, som kom förbi och provtryckte slangen. Den var tät. Däremot var det något fel på matarpumpen, och Olle trodde sig veta varför: backventilerna på sådana matarpumpar kan ibland lossna. Mycket riktigt, en av ventilerna var loss.
Dessutom var pumpen mycket skitig, och Olle undrade ifall vi hade tagit bort det så kallade förfiltret, då det inte fanns något. Jag förklarade att det aldrig funnits något, men att jag gärna skulle sätta dit ett. När Olle petat bort all smuts upptäckte han nämligen att fukten som följt med bränslet helt sonika korroderat ett snyggt hål i vår matarpump. Inte så konstigt att den inte fungerade så bra.
En snabb biltur bort till Marinshopen och fem minuters installation av den nya pumpen var allt som krävdes för att vår gamla MD2:a skulle hoppa igång igen. Härligt!

Tips: om er matarpump har hål liknande det jag ringat in med rött: byt ut den.
Under puttret med JKL idag hände något irriterande och oplanerat. Trots gott om bränsle i tanken gick motorn ned i varv så pass att jag stannade den (man ska inte låta dieslar stanna själv, då måste du lufta systemet manuellt). Vi tog oss från Djurgårsbrunnskanalen tillbaka till Shellmacken vid Djurgårdsbron och fyllde tanken. Det gick i knappa 20 liter av 60, så det var alltså inte där problemet låg.
Då vi startade igen verkade motorn dock pigg och glad som vanligt, så vi satte kurs hemåt. Då hände det igen, nu precis i höjd med Af Chapman. Halvkasst ställe att få motorstopp på. Vi fick bogserhjälp av tre olika vänliga båtägare tillbaka till klubben på Långholmen. Nu ska det köpas nytt bränslefilter. Jag tror att felet ligger där. Håll en tumme för att det inte är något värre.

Årskamrater. Både vår Volvo Penta MD2 och jag är från 1972.
Ett vårtecken om något: igår åkte båten i sjön. Trots förseningar på grund av att uthyrningsfirman skickat fel traktor så masade vi ner alla återstående båtar i vattnet, och Potemkin tog in mindre vatten än förra året. Skönt. Dock visade sig vår 12-voltspump ha lagt tassarna i vädret, så jag åkte till Biltema och handlade en ny. Lång näsa, det var tjall på ledningarna, så nu har vi en pump extra. Nå, hellre det än en sjunken båt förstås.

Furukryssaren Potemkin, tjärad, tätad med fårtalg och klar för plurret.
Vi har iallafall lyckats åka en smula båt i sommar. Kompisen Ubbe och jag var ute några dagar, likaså David, Mathias och jag. Utlykterna har gått till Biskopsö och ut nordost om Nämdö, bland annat. Inga missöden, utan bara härliga sommardagar och -kvällar, nästan helt utan regn. Hoppas säsongen inte är slut ännu!

Svan på hugget.
Nu har vi varit ute och puttrat med båten i det fina vädret. Efter de första turerna visade vår annars så trogna motor upp några svaghetstecken. Först gick temperaturmätaren upp på rött. Dåligt. En snabb felsökning visade att det var stopp i kylvattenintaget. Det gick tack och lov att lösa med hjälp av ett par grillpinnar i metall. Vi skruvade av kylslangen från intaget, öppnade kranen helt och tryckte helt sonika ut skräpet med grillpinnarna. Vi har för första (och definitivt sista) gången använt oss av papperstejp i nåtarna vid sjösättning. Idén är att tejpen ska pressas in i springorna av vattentrycket, för att sedan lossna när det blivit tätt. För vår del så lossnar tejpen och åker in i kylvattenintaget. Sktidåligt. Aldrig mer tejp.
Det andra problemet var mer oroande. Motorn började helt utan anledning gå ned i varv. Det kunde ske direkt efter avfärd, eller efter en timmas gång. Inte bra, vi har liksom ingen annan framdrivningskälla än vår motor.
När David och jag var ute sist fann vi dock lösningen på problemet. I vintras hade vi rivit bort en bräda vid tanken som var lite kexig. Det har medfört att durkarna ligger några centimeter lägre, inget som vi tänkt på direkt. Om man dock ställde sig på babords durk så tryckte den på bränsleslangen, vilket ledde till att bränsletillförseln ströps… Tack och lov väldigt enkelt fixat. Så nu går motorn bättre än någonsin. Nu jäklar ska det bli åka av!
Japp, efter att ha fyllt på lite diesel, bytt oljefilter, hällt på ny olja, öppnat kylvattenkranen så gjorde Ubbe och jag ett startförsök. Och se, den gamla MD-2-dieseln från 1972 hoppade igång på första försöket, nästan av pur förtjusning.
Självklart var vi tvugna att ta en premiärtur på en gång. Det blev bara en liten runda runt Långholmen, ner till Karl-Johanslussen och tillbaka. Det var lite kyligt, men svidande vackert. Nu börjar säsongen!