SEB har länge försökt få sina kunder att skippa pappersavierna. Det kan man förstå, så mycket träd man kan spara! Själv avbeställde jag de fysiska avierna för flera år sen. Tänkte att de ändå finns kvar digitalt, vilket borde vara logiskt.
Eller?
Jag försöker skriva ut mina verifikationer för januari 2009. Det går inte, historiken sträcker sig bara till februari 2009. Den vänliga kundtjänsten, (som för övrigt retar gallfeber på mig efter som den på gammel-Facebook-vis via mail meddelar att det finns ett meddelande att läsa på SEB (Maila mig direkt!)), upplyser mig om att det visst går att få tag på en kopia av denna information, det kostar bara 150 kronor att få en kopia.

Ursäkta, 150 kronor? Jag har både min firma och min privata ekonomi hos SEB och betalar sköna pengar varje år för detta. Man kan undra över varför i herrans namn man inte kan spara sin kontoinformation längre? Eller – för guds skull – skicka den via mail. Det går inte, menar kundtjänst.

Men jag tror jag har svaret. Hur moderna och Iphone-appiga banken är så lyser omoderniteten och fyrkantigheten igenom. Varför man inte sparar kontoutragen? Man har inte tillräckligt med disketter kvar för att spara allt.

När C stått i kanske 45 minuter och de två (2) bussar som kommit varit så fulla att de bara åkte förbi bestämde vi oss att ta bilen istället. Själv har jag varit sjukt irriterad och sur på SL för att ställa in t-banan. Via Twitter fick jag tips om pendlarbloggen som tipsade om http://veoliahora.wordpress.com/ där t-baneförare berättar om sin egen vardag. Det dämpar blodtrycket en aning, men jag undrar fortfarande hur man upphandlar tåg och växlar utan att kolla att de kan fungera i snö och kyla.

Men nu är det bara att jobba på. Undrar hur jag ska ta mig hem. Kanske läge att gå och köpa ett par ullsockar till, helt enkelt.

Myggfritt. Dump från www.vackertvader.se.

Dessutom använder allt fler sin uppkoppling för att kolla mailen eller surfa. Men också när man använder GPS:en, som i sig inte kostar något att använda, laddas kartor ned från nätet i många fall. Med priser från 125 till 40 kr per megabyte kan det också bli rätt dyrt. Så tidningarna gör rätt att varna sina läsare.

Själv blir jag grågrön av ilska när jag tänker på priserna som tas ut av teleoperatörerna i Europa. Snacka om kartellbildning. EU ska ju främja konkurrens, är det sagt. Jo hej.
Skönt att vi håller oss i Sverige i sommar. Då har vi åtminstone råd att kolla mailen.

Efter en stökig natt med många bytta lakan, örngott och kuddar sover lilla tjejen gott just nu. Hoppas hon sover sig frisk, och att vi andra inte blir smittade. Verkar inte så troligt, tyvärr, men håll en tumme.

Bild från Rusta

Jag längtar efter cykeln. Jäklar, jag vill cykla hela vintern. T-banan suger.

Hur som haver, när man hackat sig in på den engelska sajten så får jag en känsla av att jag sett det förut. Som Itunes ungefär.

Alltså kommer det nog att bli en succé.

(Visst ja, den stöder inte Firefox på PC heller. Modernt.)

I morgon ska jag gå tillbaka och få en ny. Och jag bara känner på mig att det kommer att vara oerhört svårt att byta den, och redan det gör mig irriterad som tusan. Fortsättning följer.

Inte kompis med oss just nu.

Så nu blir det nog att dränera innan vi gör så mycket annat. Segt.
Men Cecilia fällde i alla fall den mest positiva kommentaren om vår fuktiga vägg: ”kolla, nu kan vi odla champinjoner hemma. Så smidigt.”

Grunderna i champinjonodlingen.