Bilder från Gluttonputtern
Förra helgen tillbringade Glutton Inc., dvs David, Mathias och jag på vår båt Potemkin. Nu finns några bilder från vår vådliga (nåja) tripp ut till Stora Nassa och hem igen.
Förra helgen tillbringade Glutton Inc., dvs David, Mathias och jag på vår båt Potemkin. Nu finns några bilder från vår vådliga (nåja) tripp ut till Stora Nassa och hem igen.
Har inte hunnit starta båtmotorn ännu. Jo, David och jag gjorde ett försök, inte ett ljud. Med varsitt barn med oss var det inte läge att kolla in elsystemet, utan vi pluggade in strömmen igen (någon hade dragit ur kontakten, mindre bra), kopplade på batteriladdaren och gick hem igen.
Idag skulle jag kolla ifall någon sladd lossnat, för motorn gick inte ens runt vid förra försöket. Alla kablar verkade dock sitta fast, så jag provade ett startförsök helt enkelt.
När motorn glatt skuttade igång på detta första försök kände jag kärlek. Precis så här bra ska motorer fungera. Nu ska vi bara sanera båten från allt jäkla pollen, sen blir det en försenad premiärtur. Underbart!

Min polare MD2 och jag.
I lördags sjösatte vi båten. Den torra vintern och våren gjorde sig påmind, då träbåtar inte gillar torka. Det var riktig vattenfestival och vår båt kunde inte lämna vaggan den blev sjösatt med, då vi skulle ha sjunkit på några minuter. Vi var inte ensamma. Fyra andra båtar skulle haft Mälaren som permanent hyregäst ifall de inte fått rejäl pumphjälp.
Efter en timme med dubbla 220-voltspumpar drog vi oss till en tillfällig plats, och efter ytterligare några timmar blev vi bogserade till vår plats. Under eftermiddagen kunde vi i alla fall stänga av en av de två bronto-pumparna, men nu verkar den inte vilja svälla mer.
Nu har den legat i två dygn och den lilla forsen från fören vägrar ge sig. Någon som har en Nauticat eller liknande över? Jag är så trött.
På flippsidan fungerar våra nya bord utan anmärkning. De läcker inte alls. Yay

Innanmätet på vår träbåt, en Volvo-Penta MD2, Mälaren och en röd hink.
Igår trotsade vi åtta minus och ägnade hela dagen åt att renovera båten. Två gamla bord rycktes ut, och ett nytt hann vi, med träguru Emils hjälp, fabricera. Grymt kul, trots att jag knappt vågar såga, slipa eller på något annat sätt göra åverkan på flytetyget i rädsla av att förstöra.
Idag har jag morskat till mig, och det känns som att vi skulle kunna hyvla till nästa bordämne själva. Slöjdandet gav verkligen mersmak! Att vara utomhus hela dagen är förstås inte heller helt fel.

… och in med det nya. Nästan inpassat och klart.
Ikväll visades programmet Äntligen Hi-tech på TV4. Vi var med och fick vår båt Potemkin pimpad.

Det här satte tv-gänget in i båten:
Plus ett lasertangentbord (som vi inte fått igång ännu) och en babywatcher som inte visades i programmet. Funkar det då? Jodå, det mesta fungerar helt ok. AIS:en och GPS:en är självklart det som används mest. Ganska fantastiska prylar faktiskt.
Under en båttur häromkvällen fick vi på datorn varning om att vi skulle bli upphunna av ett 107 meter långt fraktfartyg. Klockan var 23, det var mörkt och fartyget hann upp oss genom att gå i 11 knop mot våra fem. Genom AIS:en kunde vi se att fartyget var Östanvik, och vart det skulle, och därigenom kunde vi lugnt förbereda våra egna manövrar. AIS rockar. Kolla själva hur det fungerar i Gävle hamn eller Stockholm, till exempel.
Sedan är det jobbigt att se sig själv i tv, och med ledande frågor så säger man lite konstiga saker. Och ni som känner Cecilia vet hur otroligt orolig hon brukar vara när jag är ute själv med båten. Jojo, men det bjuder vi på!
Som jag skrev tidigare la vår båtmotor av under en tur i Saltsjön.
Efter att ha bytt bränsleslang till en ny, men ändå inte lyckats starta motorn kallade vi in kavalleriet. I det här fallet var det sistnämnda vännerna Olle och Åsa på MQC, Marine Quality Control, som kom förbi och provtryckte slangen. Den var tät. Däremot var det något fel på matarpumpen, och Olle trodde sig veta varför: backventilerna på sådana matarpumpar kan ibland lossna. Mycket riktigt, en av ventilerna var loss.
Dessutom var pumpen mycket skitig, och Olle undrade ifall vi hade tagit bort det så kallade förfiltret, då det inte fanns något. Jag förklarade att det aldrig funnits något, men att jag gärna skulle sätta dit ett. När Olle petat bort all smuts upptäckte han nämligen att fukten som följt med bränslet helt sonika korroderat ett snyggt hål i vår matarpump. Inte så konstigt att den inte fungerade så bra.
En snabb biltur bort till Marinshopen och fem minuters installation av den nya pumpen var allt som krävdes för att vår gamla MD2:a skulle hoppa igång igen. Härligt!

Tips: om er matarpump har hål liknande det jag ringat in med rött: byt ut den.
Ett vårtecken om något: igår åkte båten i sjön. Trots förseningar på grund av att uthyrningsfirman skickat fel traktor så masade vi ner alla återstående båtar i vattnet, och Potemkin tog in mindre vatten än förra året. Skönt. Dock visade sig vår 12-voltspump ha lagt tassarna i vädret, så jag åkte till Biltema och handlade en ny. Lång näsa, det var tjall på ledningarna, så nu har vi en pump extra. Nå, hellre det än en sjunken båt förstås.

Furukryssaren Potemkin, tjärad, tätad med fårtalg och klar för plurret.
Igår gjorde David och jag slag i saken och tog ur vår Volvo-Penta MD2. Det var lite småpilligt att lossa alla sladdar, kopplingar och motorfästen, men sen var det bara att vinscha upp den gamla trotjänaren. Att den vägde 100 kilo var nog en underdrift. När fyra vuxna skulle lyfta den av släpet så tappade vi den nästan för att den var så tung. Men nu står den och vilar, och nu ska vi göra rent och byta lite virke där den satt. Imorgon tar vi upp båten. Känns alltid lite sorgligt när säsongen är slut.

Ett styck motor från 1972. Foto David Tjeder.
Vi har iallafall lyckats åka en smula båt i sommar. Kompisen Ubbe och jag var ute några dagar, likaså David, Mathias och jag. Utlykterna har gått till Biskopsö och ut nordost om Nämdö, bland annat. Inga missöden, utan bara härliga sommardagar och -kvällar, nästan helt utan regn. Hoppas säsongen inte är slut ännu!

Svan på hugget.
Nu har vi varit ute och puttrat med båten i det fina vädret. Efter de första turerna visade vår annars så trogna motor upp några svaghetstecken. Först gick temperaturmätaren upp på rött. Dåligt. En snabb felsökning visade att det var stopp i kylvattenintaget. Det gick tack och lov att lösa med hjälp av ett par grillpinnar i metall. Vi skruvade av kylslangen från intaget, öppnade kranen helt och tryckte helt sonika ut skräpet med grillpinnarna. Vi har för första (och definitivt sista) gången använt oss av papperstejp i nåtarna vid sjösättning. Idén är att tejpen ska pressas in i springorna av vattentrycket, för att sedan lossna när det blivit tätt. För vår del så lossnar tejpen och åker in i kylvattenintaget. Sktidåligt. Aldrig mer tejp.
Det andra problemet var mer oroande. Motorn började helt utan anledning gå ned i varv. Det kunde ske direkt efter avfärd, eller efter en timmas gång. Inte bra, vi har liksom ingen annan framdrivningskälla än vår motor.
När David och jag var ute sist fann vi dock lösningen på problemet. I vintras hade vi rivit bort en bräda vid tanken som var lite kexig. Det har medfört att durkarna ligger några centimeter lägre, inget som vi tänkt på direkt. Om man dock ställde sig på babords durk så tryckte den på bränsleslangen, vilket ledde till att bränsletillförseln ströps… Tack och lov väldigt enkelt fixat. Så nu går motorn bättre än någonsin. Nu jäklar ska det bli åka av!